annascrumptious

Jag ligger sömnlös i hotellsängen och lyssnar till pojkvännens lätta andetag. Vi befinner oss i ett främmande rum i en främmande stad, omslutna i en bubbla av vita väggar och tjocka draperier av grön brokad. Mina lakan är svettiga och hoptrasslade efter för mycket vridande och vändande under den gångna natten. Jag brukar aldrig sova särskilt bra på hotell. Det spelar ingen roll hur tyst, välstädat och lyxigt rummet är. Alla anonyma inventarier- från det vita sänglinnet till läsfåtöljen framför fönstret- har endast ett budskap att förmedla: du hör inte hemma här. Dessutom brukar de väl använda madrasserna vara så obekväma att jag ständigt vaknar med en molande värk i korsryggen. Den här sängen är inget undantag. Enda sättet att få en stunds lindring är att vända mig på sidan. Jag ligger med ansiktet vänt mot de fördragna persiennerna där ett grådisigt ljus sipprar in och avslöjar att det börjar bli dags att vakna till liv. Klockan visar 06:23 och jag vill inte stiga upp riktigt än. Jag stänger ögonen och hoppas på ytterligare några minuter av rogivande mörker och tystnad. Men det är som om någon högre makt har beslutat att jag inte ska få sova vidare. Ute på gatan hörs bilar som startar med ett vresigt vrål, hotellrumsdörrar som slås igen och klampande fotsteg i korridoren, vattenledningar som rasslar till. Om jag spänner öronen noga kan jag höra en av gästerna som uträttar sina behov på toaletten. Det är ingen idé att försöka lura sig själv längre - jag är vaken och välkomnar den gryende dagen.

I bädden bredvid mig slumrar pojkvännen, ännu försänkt i djup dvala. Han sover tungt och kommer inte att vakna förrän väckarklockan ringer. Ibland räcker inte ens det. Jag ser att han har puppat in sig som en larv i täcket, fullständigt omedveten om världen runt omkring. Endast ett stort, mjukt och nyrakat huvud sticker upp ur den vita bomullskokongen och ger honom till känna. Han är så otroligt söt när han sover. Så stilla, så oskuldsfull, så sårbar. Hela min kropp fylls av värme och ömhet. Jag vill hålla honom i min famn och skydda oss båda mot den verklighet som närmar sig i takt med att solen stiger på himlen. Jag kryper nära intill och lägger armen runt hans bröstkorg. Han släpper ifrån sig en liten grymtning och om en liten stund kommer alarmet från hans mobil bryta tystnaden i rummet och slita honom från hans drömmar. Då finns det inget annat att göra än att acceptera att det är en ny dag och vi måste skiljas åt; han måste åka till jobbet och jag ska turista ensam i huvudstaden. Men än återstår några värdefulla minuter då vi kan dröja kvar i sängen och glömma allt annat. Så länge han finns vid min sida vet jag att jag har allt jag behöver för att vara lycklig, även på ett opersonligt hotellrum.

Om jag ska ha en sportslig chans att klå farmor i bokklubbsläsande måste jag skärpa till mig. Jag har än så länge betat av fem romaner och ligger därmed långt efter henne som säkert är uppe i det dubbla. Till mitt försvar vill jag säga att jag har tittat mycket på TV (wow! vad duktigt!) samt slickat i mig två Sookie Stackhouse-böcker under tiden.

Så här långt är jag nöjd med bokklubbens utbud. Jag blev glatt överraskad av första boken jag läste och sedan har det hållt bra standard. Lite sydstatsromantik, lite vardagsdrama och så några korrumperade poliser - samt en ny skildring av Mr. Darcy, vilket aldrig är fel. Här är böckerna som jag har läst hittills:

Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough. En riktig pärla för alla som har läst Stolthet och fördom och frågat sig själva; vad hände sen? I den här fristående fortsättningen ligger fokus på Mary Bennet - den präktiga, osynliga systern som ingen kommer ihåg från Austens klassiker (förutom för sitt gräsliga pianospel eller var det kanske tondöva sång?). När modern dör står Mary inför ett svårt val - ska hon flytta in hos någon av sina släktingar som en parasit eller ska hon försöka stå på egna ben? Hon väljer det sistnämnda och använder sina sista slantar för att ge sig ut på en resa genom Englands slum med syftet att skildra de fattigas villkor i en bok. Detta uppskattas inte av Marys svåger, Mr.Darcy som satsar hårt på en politisk karriär med en eventuell ministerpost i sikte. Inte heller blir det bättre när Mary blir kidnappad av stråtrövare och sedan räddad av en fanatisk munk som för henne till sina grottor för att skriva hans memoarer. Och vem måste rida ut till undsättning om inte den fantastiske Mr. Darcy. Det är verkligen jättesynd om honom. Inte bara har han tappat bort sin svägerska (åh, vilken skandal!) - hans äktenskap är en katastrof, hans ende son är en vekling och hans egen far var en skitstövel. På något sätt känns karaktärerna i den här boken mer levande, och faktiskt mer sympatiska, än originalen. Det här är också mer spännande och färgstarkt än Austens stela, kyliga salongsartighet. Det påminner mer om ett pojkboksäventyr med stråtrövare, skattjakter och explosioner.

Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson. Den kvinnliga huvudpersonen Kendra flyr från jobb, lägenhet och (gift) pojkvän i Australien och blir inneboende hos en ensamstående pappa i England. Från första dagen blir hon extramamma åt de sexåriga tvillingarna Summer och Jackson. Hon lär dem att frukosten är väldigt viktig, framför allt på lördagar. Då kan man äta till exempel marshmallows om man känner för det och krydda lite extra med ingredienser från sin önskepåse. "En nypa kärlek, en nypa tur och så en liten nypa glädje"  och sen kan man vara säker på att det blir en bra dag. Just bra dagar är något som de här fyra personerna inte har så gott om. Kendra bär på en tragisk hemlighet från sitt förflutna som förstör alla hennes relationer och pappan i huset är mitt uppe i skilsmässan från sin alkoholiserade fru. De stackars barnen försöker hantera en kaotisk vardag med en frånvarande mamma, en nonchalant pappa och en främling som numera bor i den lilla studion i trädgården. Men de finner stöd i varandra, tar tag i sina liv och går vidare. Ja, det är sentimentalt och smörigt men ändå ganska medryckande och välskrivet. Ibland är det skönt att koppla av med lite känslomässig sörja. Dessutom instämmer jag helt i tanken på en speciell lördagsfrukost - annars är det ju inte helg på riktigt.

Rosornas arv av Leila Meacham. Ännu en kärleksroman som skulle ha passat som följetong i Allers veckotidning eller dylikt, men varför byta spår nu när jag ändå är igång? Det är uppfriskande med något nytt efter alla deckare och vampyrböcker. Det här är lite i samma stil som Borta med vinden fast med betydligt mer sympatiska huvudpersoner. Sextonåriga Mary får ensam ärva sin fars bomullsplantage och trots ihärdiga påtryckningar från i stort sett alla vägrar hon sälja. Hon ska bli den bästa bomullsodlaren någonsin! Men över plantagen Somerset vilar en förbannelse. Alla hennes förfäder har dött unga och olyckliga. Ändå envisas hon vilket kostar henne familjens stöd, den stora kärleken och hennes ende son. Och nu verkar släktingen Rachel vara på väg i samma riktning... Det är lite tragiskt för så många liv slås i spillror - helt i onödan tycks det - på grund av Marys stolthet. Livet som plantageägare är hårt, ensamt och ekonomiskt vanskligt men hon vägrar sälja sitt arv. Jag har svårt att förstå den där hårdnackade envisheten; "vi må vara fattiga och olyckliga men vi äger fortfarande vår mark!" Samtidigt känner jag viss beundran för hennes passion. Tänk att känna så starkt för något att man är villig att offra allt för det. En läsvärd släktsköna med härliga karaktärer och fin atmosfär men tyvärr blev det lite segt mot slutet; jag tvingade mig igenom de sista fyrtio sidorna bara för att bli av med den.

De samvetslösa av C.J Box. Syskonen Annie och William är ute i skogen och blir vittnen till ett brutalt mord. De har gått vilse och kan ändå inte återvända hem eftersom förrövarna har sett dem och kanske vet vilka de är. De vågar inte heller gå till sheriffen. Mördarna är nämligen själva pensionerade poliser från L.A och leder numera sökningsarbetet efter de försvunna syskonen. Den ende de vågar lita på är en enstörig ranchägare. Trots ett klichéaktigt och våldsamt slut så var boken spännande från första sidan. Man kan riktigt känna barnens utsatthet och mardrömskänslan av att "jag orkar inte mer, jag vill bara åka hem till mamma". Det är lite läskigt att läsa om korrumperade poliser för om det är medlemmar av rättsväsendet som är ute efter en, vem ska man då vända sig till?

Böljelek av Johanna Limme och Martin Palmqvist. Jag har alltid gillat historiska deckare men det här var något av en besvikelse. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det var något som inte stämde, något som kändes fel. Kanske var det själva upplägget - en kyrkoherde från Blekinge som kallas in för att lösa en serie mystiska dödsfall? En alldeles för osannolik brottsbekämpare för att det ska verka trovärdigt. Han borde sitta hemma på sin kammare och skriva söndagens predikan istället och klaga över sina ålderskrämpor - och till viss del känns det som att kyrkoherden själv instämmer. Tillsammans med sin systerson åker han till Karlshamn där man har funnit två döda kroppar med talet 13 skrivet på dem. Kanske kan kyrkoherden förstå betydelsen eftersom han har rykte om sig att vara bra på siffror. Borgmästaren vill få fallen lösta innan konungens planerade stadsbesök som ska gå av stapeln om ett par dagar. Och visst blir förövaren avslöjad och tillfångatagen men knappast på grund av kyrkoherdens skarpsinne. Eller så bara jag missar det fullständigt. Jag har svårt att engagera mig och får upprepade gånger läsa om vissa stycken för jag har inte fattat vad det står. Framför allt får jag ingen känsla alls för huvudpersonen vilket är en absolut förutsättning för en bra bok.