annascrumptious

Jag har ett nytt sms som ligger och väntar i inkorgen. Det togs emot 02:47 natten mellan lördag och söndag och det lyder som följer:

Hej, är du vaken? Jag ligger här och har väldigt tråkigt, vore skoj att höra av dig! :-) kram

Meddelandet kommer från ett nummer som jag inte känner igen men jag vet ändå vem det är ifrån. Det finns egentligen bara en person som kan ha skickat detta nödrop ut i natten. Det är inte första gången det händer och jag har förlikat mig med tanken på att det säkerligen kommer att hända igen.

Vi kallar honom för Chicken Boy. Han har naturligtvis ett riktigt namn men det är inte viktigt, och inte heller lika kul. Och "vi" är den skara invigda vänner som jag har berättat hela den pinsamma historien för. Den där enda natten för över fyra år sedan då jag släppte på alla hämningar, då jag försökte vara wild and crazy, en äventyrlig förlusterska ute på amorösa eskapader. Jag ville leva glamoröst Sex and the City-liv, åtminstone för en natt, men det enda jag fick var en portion torr kyckling och en stalker från Halmstad som hör av sig en gång om året.
 
Det var en vecka kvar till jul och jag och tjejkompisarna beslöt oss för att ha en sista utekväll innan vi åkte åt olika håll hem till våra familjer. Jag drack de sista slattarna ur en gammal bag-in-box medan jag kollade på "Så ska det låta" och sedan träffades hela gänget och tog en fördrink på Brända Bocken. Kvällen avslutades som vanligt på GH - det mest populära utestället för studenter i Gävle. Det var varmt, trångt och stökigt och inte alls särskilt roligt. Jag var lättad när klockan närmade sig två på natten och det blev dags att ta sista bussen hem. Jag sa hej då till tjejerna, tog min kappa och gick ut i den friska decembernatten. Jag var på väg mot busshållplatsen när jag hörde steg som närmade sig bakifrån och en röst som sa: "Hej! Har du haft en trevlig kväll? Jag har minsann haft koll på dig därinne på dansgolvet".

Han var inte särskilt lång, ganska smal, hade en svart skjorta med minst två knappar för mycket uppknäppta och en tjock silverlänk runt halsen. Jag tror att han hade mellanbrunt hår men det var svårt att avgöra i vintermörkret. Jag hade då inte lagt märke till honom inne på nattklubben och kände ingen större lust att göra det nu heller. Han såg ut som en tönt som trodde att han hade förvandlats till värsta Casanovan bara för att han bar stora smycken och hade sprutat på sig en halv flaska parfym. Men jag ville inte verka otrevlig heller så till min stora förvåning började jag prata - rentav flirta - med honom. Han frågade vad jag skulle göra nu. Jag ska åka bussen hem, borsta tänderna och gå och lägga mig, svarade jag. Det lät ju riktigt tråkigt, tyckte han. Skulle jag inte mycket hellre följa med honom hem - han bodde i ett studentrum på campus - där han kunde erbjuda grillad kyckling och en mysig film? Inte för att jag hade särskilt stor erfarenhet men det lät som en av de sämsta raggningsreplikerna någonsin. "Grillad kyckling och mysfilm?" Jag må vara en naiv oskuld från landet men till och med jag fattade vad han egentligen var ute efter. Alla varningsklockor ringde men jag valde att ignorera dem. Kanske jag inte borde ha druckit det där rödvinet som säkert hade passerat sitt utgångsdatum. Kanske jag hörde min mammas röst i bakhuvudet som sa att jag aldrig skulle träffa drömprinsen om jag bara satt hemma och väntade hela tiden. Kanske jag längtade efter ett spännande äventyr, eller att det åtminstone hände någonting över huvud taget. Man måste våga lite här i livet, tänkte jag, och han ser ju inte särskilt farlig ut. Vi promenerade mot högskolan, berättade vad vi pluggade och gissade varandras dialekter. När vi kom fram till den tysta, tomma korridoren visade det sig att "grillad kyckling och film" inte alls var något svepskäl för att få med sig en tjej hem utan han ställde sig verkligen i köket klockan tre på natten och lagade mat till mig. Sedan somnade vi i hans säng med Shall we dance? på i bakgrunden. Om jag ska vara helt uppriktig var jag lite besviken.

Sängen var hård, han tog allt täcke så att jag frös så jag skakade och han snarkade. Jag vaknade tidigt trots den ringa sömnen och ville bara ta mig därifrån. Vi bytte telefonnummer och pratade löst om att ses när vi kom tillbaka efter julledigheten. Yeah right. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle höra från honom igen och att det hela hade varit ett dumt - och otillfredsställande - one-night-stand. Men det räckte bra för mig. Haha, jag hade haft ett misslyckat fyllestrul, jag var en rebell!

Mot bättre vetande träffade jag honom en gång till. Okej, han får en andra chans - det är ju knappast så att det kryllar av kavaljerer utanför min dörr. Återigen satt jag på hans säng och kollade på någon romkom av medelmåttig kvalitet, den här gången utan kyckling. Jag fick inte ens en kopp kaffe, vilket jag faktiskt var riktigt sugen på men inte vågade fråga efter. Konversationen gick stappligt och efter ett par artighetsfraser tycktes vi inte ha mer att säga varandra. Han verkade ärligt talat mer intresserad av att bara titta på filmen och glömde nästan bort att jag var där. Trots att hela kroppen skrek "spring!" stannade jag kvar över natten, varför vet jag inte ens själv. Kanske för att det var enklare så än att ta avsked och gå ensam hela vägen ner till centrum mitt i natten. Jag låg vaken och stirrade upp i taket medan jag väntade på att timmarna skulle gå så att jag kunde ta första bästa buss hem. När de första gryningsstrålarna letade sig in genom persiennen tog jag mina kläder, bytte om i badrummet och smög ut medan han fortfarande sov. Jag hörde inte av mig och tänkte att det gör nog inte han heller. Ingen utav oss kan väl vara så dum att vi vill återuppleva den här mardrömskvällen. Men se så fel jag hade. Ett par månader senare var jag på schlagermiddag hemma hos en kompis när det plötsligt plingade till i mobilen. Till min stora förvåning var det från honom (det var på den tiden då jag hade hans nummer bland mina kontakter - den tiden varade inte särskilt länge). Han skrev att om jag nu ändå var i stan och skulle gå ut på kvällen så var jag välkommen hem till honom efteråt så kunde han bjuda på kyckling och sovplats. Jag bröt ihop totalt i gapflabb och tvingades berätta hela historien för mina vänner. När den värsta chocken över att jag hade gjort något så korkat som att följa med en främling hem hade lagt sig skrattade de också, främst åt att han envisas med att bjuda på kyckling - därav namnet Chicken Boy. Han tycks använda det som raggningsknep och jag är det tragiska beviset på att det funkar. Men jag kanske också är den enda...

Historien mellan mig och Chicken Boy borde ha tagit slut där och då, när jag inte svarade på hans meddelande. Jag tyckte att det var en tydlig hint, det borde ha fått honom att förstå att jag inte är intresserad. Ändå envisas han med att höra av sig med enstaka sms. Jag förstår inte vad han vill och jag förstår inte hur han fortfarande kan ha kvar mitt nummer. Jag antar att jag skulle kunna skicka ett argt svar och insistera på att han upphör med de här fåniga trakasserierna - jag är ju faktiskt en upptagen kvinna numera - men frågan är om jag verkligen vill det. Det är lite pinsamt att erkänna det men jag kan inte låta bli att känna mig smickrad över att ha en så hängiven beundrare. Jag vill gärna tro att jag är hans liv stora kärlek som han bittert ångrar att han släppte ifrån sig när sanningen snarare är att mitt nummer ligger överst i listan av mobilkontakter och därför lättast att leta upp på fyllan. Hur det nu än är med den saken så vill jag inte vara helt utan Chicken Boy - han ger mig alltid ett gott skratt eller två.